snuffiesgumma

Nu får det snart vara nog. När kommer du hem till mig igen, eller iaf hälsar på mig. Jag saknar dig så in i helvetet!!! Blir snart knäpp av att jag aldrig mer kommer att få se dig. Det kan inte vara så, jag måste få träffa dig igen!

Mår så dåligt av att veta att du inte kommer få uppleva allt det jag får uppleva tillsammans med mig!

Förresten kan berätta lite chockande nyheter för dig Snuffie! Elin din bästa tjejkompis ska ha barn, Barner har gift sig, Jennys brossa och hans flickvän ska ha barn, jag har sökt in till kriminologiprogrammet (det visste du inte va?), Örjan köpte Annikas hus, å ja du har ju blivit Farbror ännu en gång men det visste du var på G ju:)
Usch känns så fel, allt detta skulle jag ju berättat för dig öga mot öga eller att du skulle berättat en del för mig. Du är på fel ställe älskling!!!

Å förresten köpte ett halsband idag med två vingar, det symboliserar dig Henrik! Du är min Ängel!!!

Nä nu blir det en liten promenad!

Det är inte det att jag tycker synd om mig själv....jag klarar mig säkert på ett eller annat sätt. Men att inte Henrik fick uppleva allt han villa det är det som gör mig mest upprörd. Han hade så många drömmar, så mycket han ville uppleva och han fick aldrig bli den perfekta pappan som jag verkligen tror att han hade blivit. Det är det som suger mest. Det är så jävla orättvist att inte jag får leva med Henrik men jag får iaf förhoppningsvis uppleva det som Henrik aldrig kommer att få göra. Men vem vet jag kanske blir påkörd av en bil imorgon....kan man aldrig veta, morgondagen som får utvisa det. Livet är fan surt! Å Jag har saknat dig som fan idag!

Köpte lite enkla baskläder idag. Jag gillar verkligen att shoppa, det enda jag tycker om just nu, men det suger att Henrik aldrig får se mig i kläderna. Jag älskade att köpa kläder för att vara fin inför Henrik! Men älskling jag hoppas du ser mig från himlen. Och jag vet att du tycker att jag är fin vad jag än har på mig om det så skulle vara en sopsäck.

Saknaden kommer alltid när jag sitter själv hemma, har kommit förbi det stadiet då jag kunde börja gråta närsom och överallt. Jag vill kunna göra det fortfarande men gör nästan aldrig det längre. So fucking jobbigt! Jag längtar som fan efter min snuffie, men han kommer inte komma tillbaka. Vi hade så mycket vi skulle uppleva, tänker ofta på det vi kunde haft och gjort men jag kan inte längr plåga mig hela tiden med tankarna hur och vad vi hade planerat. Henrik vill att jag ska leva det vet jag, samtidigt vet jag att han vet hur jag lider just nu. Han vet hur min hjärna kan tänka, tänka för mycket om vad andra tycker och tänker. Tänka för mycket på att jag inte kan gå runt och tänka som jag gör, min hjärna kan verkligen slå knut på sig själv! Henrik vet och ingen annan. Jobbigt att han inte finns här, han som alltid förstod mig! Varje dag längtar jag bara efter att få komma hem och prata av mig med Henrik och att lyssna på hans galna ideer. Men det finns inte längre någon att komma hem till. Jo Ella, och det är tur att jag har henne, tänker ofta på henne, vet att det är en katt men det var VÅR katt och jag vill verkligen vara hemma med henne så gott jag kan. Hon har ju inte längre hennes lekkompis:(

Detta är verkligen jobbigt, min hjärna är verkligen jobbig att leva med, på ett sätt vill man bara stanna upp, stoppa tiden och leva i denna stora saknaden och alla dessa starka fina minnen av Henrik. En annan del säger att man måste tänka framåt, tänka på annat och försöka leva ett så normalt liv som möjligt. Saknade och alla fina minnen av finaste Henrik kommer alltid att finnas. Jag har fått uppleva så mycket med honom, har fått leva med den finaste och mest omtänksammaste, underbaraste killen. Kommer alltid att sakna dig Henrik! Du finns i mitt hjärta för alltid! Förhoppningvis kommer jag en dag återigen få kyssa dina mjuka läppar! Puss älskling!

Kvällen avslutades iaf med en trevlig middag med tjejerna. Kändes helt okej enda tills emilie sa att nästa gång vi ses kan ni väl ta med gubbarna så man får se hur dom ser ut. Jahapp ska jag sitta där själv då utan min underbara älskling vid min sida. Jag hade helst av allt velat ha med honom....jag har ju en man....men han är i himlen....känns så orättvist! Hade gärna visat upp honom för hela världen om han funnits här hos mig!  nattinatti på er....ska försöka sova med min hemska förkylning, bara jag kan andas genom ena näsborren så ska jag väl klara mig!

Älskar dig Henrik!!

Håller nog på att bli sjuk. Bara jag inte får feber....vill inte ligga hemma mer än jag redan gör.
Vill bara ha snuffie här, kurra in mig hos honom och bara tycka synd om mig själv en stund...

Börjar så smått vänja sig vid denna hemska vardag. Saknaden är så jävla stor men man börjar komma till insikt att hur mycket man än hoppas och tror så kommer Henrik aldrig tillbaka. Jag måste försöka börja ta steget att leva igen, inte minst för Henriks skull. Har allltid dig i mina tankar.
Igår låg jag till och med och pratade med dig innan jag skulle sova, lät säkert dumt, men det var skönt! Hoppas att du lyssnade, jag hoppas verkligen på att det finns något efter döden och att du alltid finns med mig och stöttar mig. Jag behöver dig i min närvaro. Älskar dig!

Vaknar varje morgon med tanken varför jag överhuvudtaget behöver gå upp ur sängen idag? Kan någon hjälpa mig att få svar på den frågan. Jag ville ju leva med Henrik, han fick mig att känna mig så hel, och jag behöver hans energi runt omkring mig! Nu är jag återigen bara en vilsen själ. Men nu med vetskapen att det finns en "där uppe" som älskar mig över allt annat och som jag älskar över allt annat men vi kan inte vara ihopa... Önskar så att han bara skulle komma in genom ytterdörren med sitt underbara leende å bara komma och krama om mig....jag skulle behöve det!!! Men varför plåga sig med den tanken när man vet att det aldrig kommer att ske??!!

Jobbigt. Extremt tufft att veta att livet måste gå vidare. Allt runt omkring en fortsätter som vanligt och man förväntas att må lite bättre. Pfftt säkert! Man förväntas att någon gång gå vidare, men det är svårt för mig. Svårt för mig att gå vidare och hela livet. Ja hela livet, hur långt/kort det nu blir behöva tänka på HUR jag skulle kunna haft det med dig. Det känns så FEL detta. Det VI hade kändes ju så RÄTT!

Jag hoppas att du är hos mig ibland. Känns så på kvällarna iaf. Och du har ju visat för mig, då jag fick se dig och krama om dig för "sista" gången att du finns här för mig! Tack för att du visade för mig att du står vid min sida, att du stöttar mig! Det var en märklig känsla men det betydde så mycket för mig! Å du, jag älskar dig med det vet du om. Du är så fin! mina ord för älskar dig...

Förresten.... Glad påsk min Älskling! Bättre sent än aldrig som man brukar säga! Älskar dig!!!

Vad var det som hände, var det en ängel som vände? du kände mig så väl, var det viktigaste för min kropp och själ. Vad är det ni andra inte kan förstå?!, att min kärlek till HENRIK alltid kommer att bestå. Visa kanske kan kalla detta att flumma men som du vet kommer jag alltid att vara din LILLA GUMMA! 

 

Idag var jag å mamma hos Eva och Sven-erik och kusin. Var faktiskt trevligt, fast att jag inte var på det bäst humöret. Men till sist ville jag bara hem! Hem till min Henrik! Vet att det låter konstigt men hem för mig innan var en stor trygghet och det sitter fortfarande i. Vem vet, han kanske sitter här bredvid mig nu? Smeker min panna och försöker torka mina tårar. Vet att han vill att jag ska vara stark, och han tycker nog det är jobbigt att se mig kämpa eftersom han vet att jag har svårt att vara stark en längre period, till sist faller jag alltid igenom och blir svag och ynklig.  Jag vill inte vara det, men till sist faller fasaden! Kan tänka mig att han ibland ger mig en dask i röven över mina tankar jag kan ha ibland. Men mitt liv är utstakat med honom, nu har allt fallit, finns inte längre några riktlinjer och drömmar att följa. Det är svårt, tror det speciellt är svårt för de som inte varit med om detta att förstå hur det känns. Man kan ju inte direkt jämföra detta med en separation. Både jag och Henrik vill ju fortfarande leva tillsammans. Men det går ju inte hur mycket man än hoppas och vill:(

Sen får ni jättegärna höra av er till mig om att hitta på något. Jag vet att ni inte kan vara någon lekfröken till mig och hålla mig igång om dagarna. Men jag skulle vara väldigt tacksam om någon själva kom på något utan att jag först måste höra av mig till er. Men jag vet att det är svårt när era liv gått tillbaka till det vanliga. Förstår att det är svårt att få ihop allt, vet ju hur jag själv hade varit om Henrik hade varit vid livet. Men snälla försök, om ni har tid det vill säga.

Nä usch nu kan man kalla att jag flummar....ska väl kolla lite på tv...något intressant ikväll?