Hur ska jag klara mig?
Morgonen är värst. Jag vill verkligen inte gå upp. För vad har jag att se fram emot idag? Ännu en värdelös dag utan Henrik. Ville bara sova vidare för har drömt massor om min prins inatt. Å han var så fin och helt underbar att få röra vid. Jag vet inte hur många gånger i drömmen jag sa, Älskar dig, tycker om dig, du är så fin, men det var många gånger. I drömmen ingick även hästar och självklart Ella. De tre tingen jag visste att jag ville i framtiden!
Fan, det känns snart som att min värld håller på att gå under här utan min snuffie. 4 timmar till jobb och vad gör jag? Jo typ precis orkat gå upp ur sängen å sitter här och stirrar in i burken. Förmodligen ända tills jobber börjar om ingen hör av sig och vill hitta på något. Mitt hår är fett men jag pallar verkligen inte bry mig, satt upp det i en totte och skiter i vad folk tycker. Jag pallar inte hålla på med sånt skit. Finns så mycket mer som är viktigare än det.
Det sägs att det ska bli lite lättare. Men jag fattar verkligen inte hur jag ska klara mig här utan Henrik:(Allvarligt!!! Jag förstår inte hur det ska gå till?! Som Henrik skrev i sin blogg att jag var en vilsen själ med tårar av kristall. åh just nu känns det verkligen så. Han fick mig på banan! Fick mig att våga göra saker jag aldrig vågat göra innan. Fick mig att våga visa den känslan jag innan riktigt aldrig fått besvarad och därför var så rädd för att visa. Jag var rädd för att bli älskad för att jag aldrig kännt någon som verkligen kunnat visa mig vad kärlek är. Men det gjorde du Henrik, du visade mig vad det verkligen innebar att älska någon. Fast att du fick backa av lite för att inte skrämma iväg mig. Men vi hade möts på halva vägen, vi skulle spendera vår framtid tillsammans det visste vi om!
Fan det jag försöker komma fram till är att jag vill ha dig tillbaka Henrik. Hur dumt och korkat detta än låter så önskar jag så att det bara var att plocka ner dig igen. Det jag kännt med dig kommer jag aldrig känna med någon annan. Vi kände varandra på ett sätt som aldrig någon kommer förstå... Vet att det låter dumt men denna närheten har jag aldrig haft till någon och kommer nog aldrig känna den så starkt igen! Jag älskar dig och behöver dig min finaste Snuffie! Jag vill inte vara här utan dig! Vill förstå vad meningen med detta var?! Om du nu redan visste allt vad livet innebar och någon däruppe tyckte att du skulle kallas hem. Kunde de inte tänkt på mig då? Så mycket jag behövde dig?!
Fan, det känns snart som att min värld håller på att gå under här utan min snuffie. 4 timmar till jobb och vad gör jag? Jo typ precis orkat gå upp ur sängen å sitter här och stirrar in i burken. Förmodligen ända tills jobber börjar om ingen hör av sig och vill hitta på något. Mitt hår är fett men jag pallar verkligen inte bry mig, satt upp det i en totte och skiter i vad folk tycker. Jag pallar inte hålla på med sånt skit. Finns så mycket mer som är viktigare än det.
Det sägs att det ska bli lite lättare. Men jag fattar verkligen inte hur jag ska klara mig här utan Henrik:(Allvarligt!!! Jag förstår inte hur det ska gå till?! Som Henrik skrev i sin blogg att jag var en vilsen själ med tårar av kristall. åh just nu känns det verkligen så. Han fick mig på banan! Fick mig att våga göra saker jag aldrig vågat göra innan. Fick mig att våga visa den känslan jag innan riktigt aldrig fått besvarad och därför var så rädd för att visa. Jag var rädd för att bli älskad för att jag aldrig kännt någon som verkligen kunnat visa mig vad kärlek är. Men det gjorde du Henrik, du visade mig vad det verkligen innebar att älska någon. Fast att du fick backa av lite för att inte skrämma iväg mig. Men vi hade möts på halva vägen, vi skulle spendera vår framtid tillsammans det visste vi om!
Fan det jag försöker komma fram till är att jag vill ha dig tillbaka Henrik. Hur dumt och korkat detta än låter så önskar jag så att det bara var att plocka ner dig igen. Det jag kännt med dig kommer jag aldrig känna med någon annan. Vi kände varandra på ett sätt som aldrig någon kommer förstå... Vet att det låter dumt men denna närheten har jag aldrig haft till någon och kommer nog aldrig känna den så starkt igen! Jag älskar dig och behöver dig min finaste Snuffie! Jag vill inte vara här utan dig! Vill förstå vad meningen med detta var?! Om du nu redan visste allt vad livet innebar och någon däruppe tyckte att du skulle kallas hem. Kunde de inte tänkt på mig då? Så mycket jag behövde dig?!
Kommentarer
Trackback
