snuffiesgumma

Vill må så jävla bra som jag mådde innan. Vill inte må såhär. Tänk hur snabbt det kan vända från en dag till en annan. Ja eller bara från någon minut till den andra. Någon minut innan prata om allt man skulle hinna med på måndagen till att vara borta.  Varför ska alltid saker hända runt omkring mig? Min syster, min häst och sen Henrik?! Vet att man aldrig får svar på frågan varför?! Men ändå...VARFÖR? Jag hatar att må såhär, att känna sig som ett jävla psykfall. Som ingen riktigt vet hur man ska ta, vad man ska snacka om, om man ska snacka med henne? Och jag vill inte gå runt å känna att folk bara tycker synd om en. Det är det värsta jag vet. Fast okej i detta läget är det jävligt synd om mig. Jag älskade Henrik över allt annat på denna jorden! Å allvarligt talat, jag menar allvar med detta, jag fårstår inte just nu hur jag ska klara mig utan honom utan att bli knäpp?!