snuffiesgumma

Saknar, saknar, saknar!!! Idag var det kallt på väg hem från jobb. Missa bussen och ville inte stå och frysa i 30 min så därför gick jag hem och frös istället. 40 min tror jag det tog. Önskade så att Henrik gick bredvid mig, då hade jag inte frusit längre. Saknar honom så sjukt mycket i min vardag, saknar så att bara se in i hans fina ögon, känna hans doft och att röra vid honom. Men jag har iallafall gått ifrån stadiet när jag grät och var arg på det som hänt. Eller jo jag är arg på det men kan ju inget göra, hur mycket jag än vill ha honom här. Men jag tror att han hjälper mig mycket, jag hade aldrig varit såhär stark om inte han fanns runt omkring mig och stöttade mig! Och själklart hjälper säkert mitt logiska tänkande mig hur mycket jag än hatar det!!!