Grattis Älskling
GRATTIS ÄLSKLING! Vad e de för en dag, vad e de för en dag. Nä de är igen vanlig dag för det är Henriks födelsedag hurra hurra hurra. Önskar så att du var här. Solen skiner och i världens vårväder hade vi kunnat fira din födelsedag!!! Fy fan vilken jobbig dag. Vill bara ha dig här. Livet blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Fan kommer aldrig finnas någon som dig, du var ingen vanlig kille, du var verkligen något utöver det vanliga. Just nu känns det som att mitt liv kräver dig!! Du var min livboj, du var min räddare, som fick mig att gilla livet, som fick mig att inse att det inte bara finns elände, att inte allt är jobbigt, att man inte alltid behövde vara rastlös och uttråkad. Men nu är jag tillbaka på ruta ett. Vill inte vara där. Vill ju leva ett förhållande med dig, kunna blicka framåt mot nya äventyr. Vill inte sitta här själv i soffan, gråtandes på din födelsedag av att du lämnat denna jorden:( Vi älskade ju varandra ....tofflarna Hanna och Henrik!!
Känns taskigt att säga men känns som att vem som helst utom Henrik hade kunnat gå bort. Då hade jag haft min snuffie att gråta och trösta mig hos. Då hade jag vid denna tidpunkten gått vidare i mitt liv som alla andra runt omkring mig. Hade kommit in i vardagen och bara lärt mig leva med och acceptera att livet är orättvist. Men tänk er att vara själv, att sakna en person som ni aldrig igen kommer att få träffa, det är inte så att han bara är bortrest utan personens ansikte och skepnad finns inte längre. Tänk er att ändå försöka gå vidare mot något som är mot sin egen vilja. Mot ett liv utan att någonsin igen få se eller prata med den ni älskar. Tänk er att folk säger till er att livet går vidare och att han finns här för dig! Men förstår inte folk att att jag inte vill att livet ska gå vidare utan Henrik, Att jag inte vill att han bara ska finnas någonstans där uppe, att jag bara vill ha honom här krama och kyssa honom, se honom igen, prata med honom. Jag vet att alla vill väl men jag orkar inte höra fler klyschor.
Jag känner mig bara jävligt ensam, att först leva med den kärleken Henrik gett mig och sen försöka gå vidare utan honom. Det är tufft det kan jag lova. Alla ni som träffat Henrik vet vilket intryck han gav på folk, han vara en sån människa man bara kunde gilla, tror inte det var någon som tyckte illa om honom, jag hade bara turen att han Älskade mig lite mer än alla andra. Och det är jag evigt tacksam för! Önskar bara jag kunde visa honom hur mycket han verkligen betydde för mig!!
Känns taskigt att säga men känns som att vem som helst utom Henrik hade kunnat gå bort. Då hade jag haft min snuffie att gråta och trösta mig hos. Då hade jag vid denna tidpunkten gått vidare i mitt liv som alla andra runt omkring mig. Hade kommit in i vardagen och bara lärt mig leva med och acceptera att livet är orättvist. Men tänk er att vara själv, att sakna en person som ni aldrig igen kommer att få träffa, det är inte så att han bara är bortrest utan personens ansikte och skepnad finns inte längre. Tänk er att ändå försöka gå vidare mot något som är mot sin egen vilja. Mot ett liv utan att någonsin igen få se eller prata med den ni älskar. Tänk er att folk säger till er att livet går vidare och att han finns här för dig! Men förstår inte folk att att jag inte vill att livet ska gå vidare utan Henrik, Att jag inte vill att han bara ska finnas någonstans där uppe, att jag bara vill ha honom här krama och kyssa honom, se honom igen, prata med honom. Jag vet att alla vill väl men jag orkar inte höra fler klyschor.
Jag känner mig bara jävligt ensam, att först leva med den kärleken Henrik gett mig och sen försöka gå vidare utan honom. Det är tufft det kan jag lova. Alla ni som träffat Henrik vet vilket intryck han gav på folk, han vara en sån människa man bara kunde gilla, tror inte det var någon som tyckte illa om honom, jag hade bara turen att han Älskade mig lite mer än alla andra. Och det är jag evigt tacksam för! Önskar bara jag kunde visa honom hur mycket han verkligen betydde för mig!!
Kommentarer
Trackback
