ensam, ensammare, ensammast
Fan, allt jag gör, allt jag vill, allt vill jag diskutera med dig. Så fort jag e ensam vill jag messa dig, säga hur mycket du betyder, bara säga vad jag gör, var jag är!
Allt känns så overkligt, vill bara känna känslan av att gå bredvid dig, hålla din hand, fan när ska jag acceptera att det aldrig kommer ske. Jag vill inte att det ska vara såhär. Jag är så jävla ensam utan dig, känner mig verkligen totalt ensam i denna världen. Jag vill inte vara ensam, jag vill inte ha någon annan, jag VILL ha DIG!!! Jag vill fortfarande leva vårt liv, mår så jävla dåkigt utan dig vid min sida. Hur kunde det bli såhär? Vad gick fel? Vem gjorde fel? Varför tog man inte det på mer allvar??!! Hur kan läkare ta det så lätt med ett hjärta, och säga att allt är jättebra, bara att leva som vanligt, nu ska du inte ha några problem mer?! Å sen händer detta! Kan man lita på läkare?! Vad kan man lita på här i världen?! Vågar nästan inte ens säga "vi ses sen" längre. För vem vet om man ses igen?! Man kan ju råka ut för vad som?! Så jävla lätta att prata om dig, hur fin du är (var), vilken underbar pojkvän du var, allt det roliga vi hade tillsammans. det är svårt då att inse att du inte är här.
Det enda jag vill över allt annat på denna jord är att ha dig här, det enda jag vill ha är helt omöjligt att få. När jag träffade dig trodde jag att oturen i mitt liv hade vänt mot tur! Jag trodde på det länge, tills detta hände! Hur ska jag nu kunna tro på något underbart, när det kan vända så snabbt. varför skulle detta hända dig? Jag orkar inte att må såhär dåligt. Vad ska jag göra för att må bättre? Finns ju inget som kan ändra på det som skett:(
ensam, ensam, ensam, ensam, ensam, ensam, ensam det är det enda som ekar i mitt huvud när jag är själv.
messa, ringa, messa, ringa, messa, ringa, messa, ringa dig är det enda som snurrar i mitt huvud när jag går själv.
Allt känns så overkligt, vill bara känna känslan av att gå bredvid dig, hålla din hand, fan när ska jag acceptera att det aldrig kommer ske. Jag vill inte att det ska vara såhär. Jag är så jävla ensam utan dig, känner mig verkligen totalt ensam i denna världen. Jag vill inte vara ensam, jag vill inte ha någon annan, jag VILL ha DIG!!! Jag vill fortfarande leva vårt liv, mår så jävla dåkigt utan dig vid min sida. Hur kunde det bli såhär? Vad gick fel? Vem gjorde fel? Varför tog man inte det på mer allvar??!! Hur kan läkare ta det så lätt med ett hjärta, och säga att allt är jättebra, bara att leva som vanligt, nu ska du inte ha några problem mer?! Å sen händer detta! Kan man lita på läkare?! Vad kan man lita på här i världen?! Vågar nästan inte ens säga "vi ses sen" längre. För vem vet om man ses igen?! Man kan ju råka ut för vad som?! Så jävla lätta att prata om dig, hur fin du är (var), vilken underbar pojkvän du var, allt det roliga vi hade tillsammans. det är svårt då att inse att du inte är här.
Det enda jag vill över allt annat på denna jord är att ha dig här, det enda jag vill ha är helt omöjligt att få. När jag träffade dig trodde jag att oturen i mitt liv hade vänt mot tur! Jag trodde på det länge, tills detta hände! Hur ska jag nu kunna tro på något underbart, när det kan vända så snabbt. varför skulle detta hända dig? Jag orkar inte att må såhär dåligt. Vad ska jag göra för att må bättre? Finns ju inget som kan ändra på det som skett:(
ensam, ensam, ensam, ensam, ensam, ensam, ensam det är det enda som ekar i mitt huvud när jag är själv.
messa, ringa, messa, ringa, messa, ringa, messa, ringa dig är det enda som snurrar i mitt huvud när jag går själv.
Kommentarer
Trackback
