snuffiesgumma

Hur mycket saknar jag inte dig? Saknar dig så jävla mycket!!!! Skulle inte ens önska min värsta fiende att känna såhär. Det är sjukt svårt att leva med detta, jag vill inte leva utan Henrik, jag tänker fortfarande på vad jag och Henrik skulle kunna gjort varenda dag, till helgen, till sommaren mm. Men på något sätt ska jag klara detta, jag vill leva och en dag vill jag må lite bättre. Jag är så jävla envis och mitt logiska jävla tänkande som jag alltid har tänker att jag måste klara detta, jag måste leva, jag måste umgås med vänner, jag får skratta ibland, Henrik vill att jag ska vara glad! Ena sekunden kan jag skratta åt något roligt, andra stunden tänker jag på allt fint vi hade och hade kunnat haft å blir gråtfärdig eftersom jag fortfarande vill ha det så.

Det värsta är att inte kunna prata med min klokaste man. Saknar det så jävla mycket, han hade kunnat hjälpa mig med så mycket just nu. Han var alltid glad, hans skratt var det mysigaste och roligaste jag någonsin hört. Han visste alltid vad han skulle säga, vad man ville och inte ville höra just då.

Blää ska börja jobba halv 7 imorgon, vill och orkar verkligen inte men vad gör man inte för sinna kollegor. Jag vill kunna hjälpa till om jag kan. Förstår bara inte hur jag ska komma upp imorgon då jag har haft en tendens att komma i säng alldeles för sent och ibland nästan gråta mig till sömns. Kom att tänka på igår natt hur skönt det var att krypa in i henriks famn på natten, just då var det en sån självklarhet att man inte såg det mysiga i det lika mycket som nu. Nu skulle jag kunna göra allt för att känna den känslan igen!!!

Nehe nu ska jag släppa in ella i rummet igen, hon var "dum" innan så hon fick åka ut. Bet mig i armen å klängde sig fast:S . Men nu ska jag släppa in "vår" goa katt igen. Hoppas hon är snällare nu......skulle inte bli den här stora texten men råkade precis trycka på något och vips så blev texten tjock och stor!

Sov gott!

Älskar dig Henrik<3