snuffiesgumma

Sov i lägenheten inatt. Kändes sådär. Skönt på något vis att slippa sova i mina föräldrars vardagsrum på soffan. Men kändes så jävla ensamt. Vill ju ha Henrik där. Vi gjorde allt tillsammans. Helt sjukt detta! Kom att tänka på när jag skulle köpa min Peak-jacka. Jag stod i affären med mamma och valade mellan en röd och den svarta. Visste verkligen inte. Då tog jag upp telefonen. Mamma skrattade och undrade vad jag höll på med. Jag sa att jag var tvungen att ringa Henrik. Hon som jobbade i affären fnissade. Visste att Henrik jobbade men jag chansade att han hade lunch så att han kunde hjälpa mig med vilken färg jag skulle ha. Hans svarade som tur var. Och som sagt vi kom fram till den svarta! Helt sjukt för jag kunde verkligen inte bestämma sig utan Henriks hjälp. Nu måste jag klara mig helt själv. Har så mycket kärlek jag vill ge till Henrik:( Detta är så jävla orättvist, blir så arg att vi inte kunde gjort annorlunda, att man inte upptäckt något tidigare, att Henrik alltid var så envis och sa att det var lugnt, det fixar sig! Men vem tror inte det när man bara ska fylla 25. Men det känns verkligen som att mitt liv är fördärvat. Känns som att jag har för mycket sorg att bära på redan vid 24 års ålder. Känns som att jag har gått från att ha allt till inget! Det är säkert inte så men det är så det känns. Jag vill inte ens resa mig ur sängen. För vad innehåller min dag för något nyttigt eller kul???

Känns ganska konstigt att vid 24 års ålder inte ha "bott" ensam. Men vad hade jag för anledning att göra det när man hade träffat världens unerbaraste man. Min egna mysman! Han jag verkligen kunde göra allt med. Som livet kändes så lätt med! Det är ju den känslan man vill ha! Det var den känslan som äntligen hade infallit i mitt liv. Den känslan jag älskade över allt annat. Den känslan som bara kunde infinna sig mellan oss. Som ingen annan kunde förstöra.

Det är fint väder idag. Men för mig känns det som att det kvittar. Ännu en dag som jag ännu mer önskar att jag hade kunnat gå en lång mysig promenad med henrik i skogen och längs med stranden.
Nä jag måste ta mig i kragen nu å ta mig ner i stan. Ska gå en promenad med louise. Hörs säkert ikväll, då är jag i lägenheten igen. Den lägenheten där mysmannen har försvunnit:(
Ciao sålänge...