snuffiesgumma

Drömde inatt att Henrik hade överlevt men att han var sjuk. Jag tvingade in honom till akuten, med mina föräldrar som körde. Usch jag vill så gärna att han fortfarande ska leva, att han ska finnas här. Saknar som fan, kan prata ihjäl mig om honom, älskar att prata om allt fint vi hade och allt vi gjorde och just i de ögonblicken glömmer jag bort att han inte finns längre. För när jag pratar om honom så känns det som om han fortfarande är här! Det är mest när jag sitter hemma i lägenheten helt ensam som jag inser att han verkligen inte är här, att han aldrig kommer tillbaka. Fan vad jag saknar!!! Fan vad jag älskar dig Henrik!!!