snuffiesgumma

Var hos en ny kurator idag. Hon verkar mycket bättre. Men det var jobbigt att berätta om allt igen och jag tillåter verkligen inte mig själv att börja storböla. Jag skulle kunna göra det närsom men jag biter ihop och håller igen. Vet att man inte ska göra så men kan inte inför främmande människor. Det är så jobbigt att känna så, inför henrik kunde jag gråta närsom utan att skämmas överhuvudtaget. Stackare, han fick stå ut med mycket med mig. Men det blev bra, riktigt bra!!! Tills den dage då turen vände:(

Har varit ute med mina föräldrars hund me idag, gick bara en snabbis så han fick kissa, hade lite bråttom. Stack direkt till Anna för en fika. Har inte träffat henne sedan innan detta hände och hon har inget vetat då hon varken har facebook eller msn. Träffade henne på ett fik i förra veckan och först då fick hon veta det, kom nog som en smärre chock. Men hon kände inte Henrik så väl, men hon känner ju mig.

Har ju inte berättat men när jag kom hem igår efter jobbet på kvällen så var en av lamporna i mitt fönster tänd:S Inte hade jag tänt den mitt på ljusa dan innan jag gick. Men man har ju en katt så kan hända att hon lekt med sladden kanske?!

Usch jag fryser och har ont i halsen. Hoppas jag inte håller på att bli sjuk! Men vad är lite förkylning egentligen att klaga på. Finns mycket värre saker!

Fan vad jag saknar dig Henrik, saknar att kunna titta på dig och bara se din utstålning som du hade. Kändes liksom som om det strålade lycka runt omkring dig där du stod och tittade mot en! Man kunde se dig på mils avstånd, du liksom lyste ur mängden!  Du var min starkaste lysande stjärna! Älskar dig! Idag, imorgon och för alltid!